Feministiskt initiativ vill att äktenskapsbalken och partnerskapslagen ersätts med en ny samlevnadsbalk där två eller fler personer som lever ihop och kan antas ha gemensam ekonomi och gemensamt ägande skall kunna ingå samlevnad. ”Äktenskapets historia handlar ju inte om kärlek och samlevnad, det handlar om ägande” säger styrelseledamoten Tiina Rosenberg. Jag tror att äktenskapets historia är full med kärlek och värme, självklart massa skit också men inte först och främst.
Jag tycker det är självklart att homosexuella ska få ingå äktenskap också, men jag tycker vi ska ha kvar äktenskapet. Folk vill gifta sig och att börja tjafsa om att äktenskapet är en kvinnofälla där kvinnor förtrycks tror jag inte är särskilt smart av FI. Idag handlar inte äktenskapet ett dugg om ägande, det kommer ni inte lyckas få någon kvinna att tro, och då är det ju rätt ointressant hur det såg ut för 100 år sedan.
Sen är jag lite tveksam till att flera personer än två ska kunna gifta sig, eller ingå samlevnad som det nu så romantiskt skulle heta. Kanske är jag bara lite för konservativ, kanske många som vill leva så. Men jag tänker direkt på män med flera fruar och det är inget jag gillar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Tror inte heller att man kan lagstifta bort attityder. FI är verkligen en besvikelse, men som sagt lite kul.
Och jag tänker på att kompisar kan betraktas som sambos, få vara hemma med varandras sjuka barn t ex. Det finns många kul, intressanta och bra konstellationer förutom man/kvinna, man/man eller kvinna/kvinna!
Man får bara höja blicken och vidga vyerna lite!
Sen tycker jag väl rent taktiskt, från Fi:s sida, att det inte var det mest genomtänkta, eller allra mest viktiga förslag de kunde komma med just nu...
Å andra sidan bör lagstiftningen inte syssla med att bestämma vilka som skall få gifta sig eller inte gifta sig. Tvåsamheten bygger på (huvudsakligen religiösa) normer i samhället. Den som vill leva efter dessa skall självklart få göra det. Men de som inte vill det bör också ha möjligheten att få slippa.
Personligen tyckte jag att det var ett rätt bra uttalande, och det brukar jag inte tycka om särskilt mycket FI har att säga.
//JJ
Kankse har du rätt Johan, inte statens sak att bestämma hur människor ska leva.
Var har ni läst om Fi och deras äktenskapsförslag?
När jag tittar på deras hemsida så uppfattar jag att deras förslag går ut på att a) tillåta homoäktenskap och b) avskaffa det juridiska kring äktenskapet.
Alltså att äktenskapet ska grunda sig på kärlek och inte behöva göra ett stor "livsval", som Gudrun Schyman skriver på feministisktinitiativ.se
Hur som helst så tror jag att väldigt mycket av det här är känslostyrda beslut, vilket man sällan kommer någon vart på.
Ta t.ex. kvinnomisshandel. Känslorna tycker att det vidrig tanke att hjälpa männen i detta avseende, utan våra känslor vill ju givetvis lägga all våran energi på kvinnan som har blivit trasig efter detta trauma. Men drar vi fram vårat förnuft så inser vi att det är faktiskt inte där problemet ligger, utan det ligger ju hos mannen som slår. Så det är faktiskt han som behöver hjälp om man ska komma åt grundproblemet. Det är ju han som behöver läras..
Det är tråkigt att läsa sådana dumheter och uttryck för ignorans som Lisa Falk här framhäver ända in på 2000-talet.
1) Könsidentiteterna är inte bara konstruktioner - långt ifrån. Hjärnforskningen har redan bekräftat att de har en validitet. Barnet föds med hjärnstrukturer som via biokemiska fermonutbyten med föräldrarna (av två kön) identifierar sig med föräldern av samma kön. När barnet föds (vid födelseögonblicket) sker även s.k. bonding till förälderna, främst modern. Barnet kommer sedan lida inre konflikt av att skilja sig från sina biologiska föräldrar (som i regel är mamma och pappa). Barnet har medfödda hjärnstrukturer för att bearbeta mamma och pappa - detta eftersom barnet avlats av en mamma och pappa ända sedan människan blev människa.
Ett heterosexuellt par kan något som ett homosexuellt par inte kan; få egna barn. Detta är en väsentlig skillnad som en del har så svårt att stanna upp vid.
Sociologisk forskning visar att barn generellt mår bäst av att växa upp med sina biologiska föräldrar (som är av två olika kön), följt av adoptivföräldrar av olika kön, följt av adoptivföräldrar av samma kön. Sist kommer barnhem där barn tar påtaglig skada.
Denna skala bör också tillämpas som normgivande. Om barnen mår bäst med mamma och pappa bör de också få bästa möjligheter till att växa upp med dessa - äktenskapet som den livslånga ansvarsfulla relationsformen mellan man och kvinna bör således förbli normerande.
Det handlar inte om att förtrycka HBT-personer, eller om tom retorik, barnens bästa existerar tvärtom vad diverse genusfolk och förespråkare för värderelativism hävdar - med total brist på hänsyn till internationell forskning på hjärnan såväl som inom sociologi.
Jag har skrivit två längre inlägg som kommentarer längre ned på sidan:
http://www.walentine.com/archives/2006/03/01/paolo-roberto-vet-du-om-att-du-gjort-bort-dig/
Det är dags att Sverige vaknar upp från mytbildningen kring att könsidentiteter inte existerar, samt att jämställdhet innebär likriktning som inte tar hänsyn till faktiska olikheter (som iofs. till viss del minimerats i och med p-piller osv. som gör kvinnan lik mannan (ej kapabel till att föda barn) och minskar behovet av könsroller (som av naturliga skäl är tydligast vid och efter barnaalstrande). Vi bör även ta oss en funderare kring alla de anakronismer som figurerar i debatten kring kvinnan då och nu. Dagens feminister bygger sin argumentering på något som inte är och nödvändigtvis måste vara en självklarhet; att man ska käka artificiella p-piller för att upphäva det annars naturliga för kvinnan och således förändra det som också annars utmärker och är högst unikt för kvinnan.
Skicka en kommentar