Filosofiskt korrekt lathet

Som jag förut skrivit är jag väldigt tveksam till betyg och hur skolan ger kunskap idag. Min bror har skrivit så bra om det här att jag måste lägga ut texten här:

Filosofiskt korrekt lathet

Jag vet inte hur många nätter jag suttit uppe och pluggat intensivt inför
den kommande dagens prov. Jag vet inte hur många gånger jag bedrövat mig över det faktum att jag skjutit upp så mycket saker så det till slut inte blivit något gjort alls. Men hur kan det bli så här? Jag är fullt medveten om betygens viktiga betydelse för att kunna utföra framtida studier eller för att slåss på en arbetsmarknad med stor konkurrens. Jag har tid men ingen motivation, jag har lätt att lära men inget intresse.

Finns det inget i skolan jag är intresserad av? Jo vissa praktiska ämnen, men vad det gäller de teoretiska är det sämre. Jag gillar att analysera psykologiskt, men jag är inte så förtjust i skolämnet psykologi. Jag gillar att filosofera men är inte så intresserad av skolämnet filosofi. Varför? Jo eftersom även dessa ämnen till större delen genomförs med hjälp av innantill inlärning som kan ge dig ett toppenbetyg utan att du fattar något alls.

För mig känns dessa sena nätter med skolböckerna som bortkastad tid om man ser det i ett större sammanhang. Jag sitter där och lär mig hur DNA är uppbyggt och hur man löser en orimligt lång ekvation. Samtidigt bildas en tankekedja i min hjärna. Varför lär jag mig det
här? Så att du presterar bra på provet imorgon. Varför ska jag göra det? Så att du får bra betyg. Varför ska jag få bra betyg? Så att du kommer in på den utbildning du vill sen. Vilken utbildning vill jag komma in på? INGEN ANING! Men jag vet i alla fall att jag inte tänker ha ett jobb som berör andragradsekvationer eller DNA-stegar. Efter denna tankekedja blir det om möjligt ännu jobbigare att plugga och natten har blivit lite
senare.

Jag är minst sagt uttråkad på skolan, den passar mig inte.
Jag kan inte bara dras med i en lång inlärningscirkus tillsammans med så många andra där kunskapen liksom bara är ett hinder för det viktiga slutgiltiga målet, nämligen betygen. Att verkligen lära sig allt som skolans alla ämnen lär ut är omöjligt, så mycket tid finns inte. Det gäller att planera och kunna få saker gjort i tid. Plugga in något, skriv provet, sen kan du glömma allt du lärt dig för det väntar många andra prov som kommer att ta upp din ork och dina tankar i framtiden. En god vän till mig sa en gång ”Jag lärde mig saker i skolan fram tills åttan, då började jag få betyg”. Jag tycker att den repliken säger allt. Så jag tog en dag beslutet att prioritera ner tiden för skolarbete. Det kostar mig sämre betyg, men jag vinner lycka för stunden och lever i hoppet om att
betygen är en liten del av mitt liv.

Vad är meningen med livet? Är väl den största av alla filosofiska frågor. Enligt mig att utnyttja den lilla tid som givits oss här på jorden på bästa tänkbara sätt. Hur gör man då det? Ja ett konkret förslag jag kan ge är att följa den gyllene regeln ett annat förslag är att leva för stunden. Ta beslut som du känner är rätt. För mig kan det exempelvis vara att skriva en filosofisk novell istället för att plugga på ett filosofiprov eller kanske att strunta fullständigt i att plugga på engelskaglosor och översätta en låt av Bob Dylan istället. Dessa beslut grundar sig i lathet, men det är filosofiskt korrekt lathet.

“You can do what you want to there's no one to stop you”

Sjunger en ung man i en utav sina texter. Jag hoppas han har rätt, för inatt plockar jag fram gitarren igen och jag brygger mitt kaffe, sedan sättar jag mig i köket och skriver en låt om kärlek, för det tror jag mer på en matte och fysik. Om jag gör rätt? Svaret kanske finns i framtiden eller i idévärlden, inte vet jag, jag har aldrig varit där.
Björn Falk