Ett könskrig där jag inte är hemma 2

Nu har jag sett del 2 av Könskriget, Dokument inifråns granskning av ROKS. Även om den här delen inte var lika uppseendeväckande som del 1 så fanns det en hel del att reagera på. Margareta Winberg säger i radions P1 att Dokument inifråns granskning är en attack mot feminismen. Jag tycker dokumentären var bra, även om den naturligtvis är väldigt vinklad. Naturligtvis ska även feminismen granskas, kanske i synnerhet feminismen eftersom den blivit så allmänt accepterad. Det finns massor av citat från programmet man skulle kunna förfasa sig över, Ireen von Wachenfelt säger en hel del sjuka saker, men jag tänkte fokusera på det jag verkligen tog till mig.

I Norge satsar man på behandling av män som slår kvinnor, en behandling som visat sig vara effektiv. I Sverige har man från ROKS och regeringens håll stoppat en satsning på behandling av män som slår eftersom man inte vill ta bort fokus från kvinnan och könsmaktsordningen. De menar att en man som slår sällan är psykiskt sjuk utan att han gör det för att behålla sin makt över kvinnan, några anser till och med att män av naturen slår. Jag anser att det är självklart att män som slår är mår psykiskt dåligt, sen tror jag också att det ofta handlar om makt men knappast ett med fött maktbegär. Ireen von Wachenfelt menar att en slagen kvinna måste lämna sin man, man kan inte ”bota” honom, men Odd Einar Dørum som är justitieminister i Norge menar att man måste se individerna. Han säger att kvinnorna ska kunna välja sitt liv fritt och att männen ska ha chansen att kunna ta sig ur en ond cirkel. Margareta Winberg kommenterar Dørum genom att säga att han är en borgerlig politiker och det funnits en tröghet inom borgerligheten att anamma könsmaktsperspektivet.

Jag förstår inte hur Margareta Winberg och Ireen von Wachenfelt tänker. De talar hela tiden om ett könsmaktsperspektiv som visst gör alla lösningar omöjliga. De hamnar tillslut i att män är onda av naturen, inget finns att göra. Det är ju just det här jag inte tror på, att män och kvinnor i grunden är olika. Jag tror att anledningen till att män slår, eller har mer betalt, eller sitter på fler ordförande poster hör med att vi är fast i könsroller som är socialt konstruerade. Självklart går det här att bryta. Det finns massor av lösningar, en del kollektiva men de flesta måste ske på individnivå, för det är där normer och värderingar skapas. En första lösning är ju att sluta vara så självgoda och ta hjälp av Norge som verkar ha en metod för att uppnå målet. Jag efterlyser lite mer lösningar och lite mindre hat och framför allt ett helt nytt tänk i jämställdhetsfrågor.