fredag, april 15, 2005

Rätten till döden

Enligt en sifoundersökning är en stark majoritet, 78 procent, av svenskarna för dödshjälp till obotligt sjuka enligt Aftonbladet. 8 av 10 tycker alltså att man har rätt att dö när man själv vill. Shit vad många!

Det är ju så vi i Sverige tänker om allt, klart att vi har våra rättigheter, vi lever väl i ett fritt land, ingen bestämmer över mig allra minst över mitt liv. Om det är något vi är bra på idag, särskilt vi unga är det att hävda våra rättigheter. Det är ju en underbar inställning och inte minst en inställning jag själv har till det mesta.

När det gäller dödshjälp har jag väldigt svårt att se det som en rättighet. Vi har rätt till vårt liv, men kanske inte till vår död, iaf inte till att bli dödade. Vi kan inte kräva att någon ska ställa upp och avliva oss. Jag tror det är rätt naturligt att vi tycker att döden ska vara en rättighet, den är ju så skrämmande och något vi mer än gärna vill ta kontrollen över. Men kankse kan vi inte ha kontroll över allt, iaf inte se det som en rättighet att ha det?

För mig handlar det om att människans rätt till liv står över alla andra principer, det är alltid fel och döda. När man börjar rucka på den principen tror jag man är farligt ute. Enligt slippery slope-tanken kan det vara så att har man öppnat porten för att principen om rätten till liv ibland inte gäller kommer gränser hela tiden flyttas. För vad är obotligt sjuk i en värld som som hela tiden kan bota nya sjukdommar. Är en handikappad obotligt sjuk? Det kan finns nya medtoder för behandling, patienten kan ångra sig och dödshjälp kan man inte ångra. Vem ska sitta och bestämma vilka människor ska få dö och vilka ska ge dödshjälp? Låter inte som ett jobb jag skulle vilja ha.

När man ser på fallet med Terri Schiavos ser man hur svårt det är att veta vad den sjuka vill, men väldigt lätt att höra vad de anhöriga vill. Det är ju inte så kul för tant Agda som ligger sjuk och kankse inte kan prata, men har ett väldigt stort arv, om hennes anhöriga helt enkelt tycker att det börjar bli dags för Agda att somna in. Inte för jag tror att folk överlag vill ha ihjäl sina gamla släktingar, men anhöriga kommer få en stor betydelse.

Kankse är jag omodern, kankse är det dags för valmöjligheter även när det gäller ens död?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad bra att jag snubblade in på dina sida idag och läste just det här! Har idag tagit upp ämnet på min sida oxå!
Bra!

Anonym sa...

va jag gillar att läsa din vinklingar. När jag började läsa denna "Rätten till döden" så tyckte jag faktiskt att alla har vel rätt till att bestämma över sitt eget öde, men när jag nu har läst texten så är jag faktist tveksam. Du har rätt i det här med att "öppna dörrar" och rucka på gränser är frligt. Sedan vet man ju faktist inte alltid sitt eget bästa, så det kan ju vara tacksamt efteråt med en sådan lag.
Får jag lägga din blogg som en av mina favoritbloggar på min nystartade blogg??