onsdag, juni 08, 2005

Tantslem

Aftonbladet skriver om tantslem, kvinnor som antastar yngre killar. Det är som att en spärr har lossnat och nu är det mer än ok att vara feministiskt okorrekt. Det är väl både bra och dåligt. Att feminismen granskas och att man får driva med den är bra, men den måste ju fortfarande tas på allvar. Än så länge är tantslemmet i skuggan av gubbslemmet.

Man kan ju fråga sig varför alla granskning av feminismen kom just när den började slå igenom. Självklart är det delvis så att det är just nu den behöver granskas, men kan det också var så att feminismen behövdes stoppas? Jag märker att folk allt mer talar om att de inte orkar höra fler gnälliga feminister och att det får var bra nu, att det gått till överdrift. Någonting nytt måste ske på feministfronten innan alla feminister grävt sina egna gravar. Jag funderar mycket på det här just nu, hur man går vidare med arbetet för jämställdhet.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Byta ut ordet feminism vore en bra start.

Lisa Falk sa...

Jag funderar mycket på ordet feminists vara och inte vara. Precis som att jag inte tänker sluta kalla mig demokrat för att personer jag inte anser är demokratiska använder ordet tänker jag itne sluta kalla mig feminist bar för att jag tycker många missbrukar ordet.

Citytur sa...

Jag har gett ganska svidande kritik åt ROKS och vad jag kallar tokfeminismen. Inte för att jag kan svara för någon annan än mig själv, men jag tycker definitivt att ett jämställt samhälle är viktigt. Däremot skulle jag aldrig kalla mig för feminist! Det är inte främst på grund av "tokfeministerna". Feminismen är en kollektivistisk ideologi som, liksom alla andra kollektivistiska ideologier, tar parti för en viss grupp (i det här fallet kvinnor) och i många fall mot en annan (män). Parttagandet ligger till och med inbyggt i namnet feminism.

Jag tror att det enda sättet att uppnå ett jämlikt och jämställt samhälle för alla oavsett kön, sexuell läggning, ras eller annat är genom en liberal individualistisk syn. För en människa som ser alla medmänniskor som individer och bedömer och behandlar dem utefter det är det omöjligt att förtrycka eller se ner på ett kollektiv.

Lisa Falk sa...

Jag tror också att det enda sättet att nå ett jämställt samhälle är genom liberalism. Men det gör inte att jag inte kan se strukturer och problemet. Hur man sen vill lösa det är ju olika för olika feminister. Kollektiva lösningar skapar bara mer förtryck och mindre frihet.

Anonym sa...

Jag är absolut för jämställdhet, och jag tycker att kvinnor i många avseenden har de grymt jobbigt, och otroligt mycket värre har det också varit. Bara i det avseendet skulle jag vilja kalla mig själv feminism och kämpa för att ni kvinnor ska få ett än större värde ute i samhället. Men jag, precis som oscars inlägg, kan inte heller blunda för att själva ordet feminin (ism) motstrider ideologin att ha jämställdhet. Jag tror att bara ordet i sig istället åberopar motsatt effekt. Ordet feminin är ju motsatsen till maskulin, så kallar du dig de ena så har du ju skilt dig ifrån helheten, vilket är snarare att "dra sig ifrån" jämställdhet. Sedan tycker jag också att ordet är numera trasigt av grupper som ROKS, vilket gör att jag som man känner mig INTE välkommen i en grupp av tjejer som kall sig feminister. Jag menar jag är ju då bara klassad som en "vandrande dildo".

Anonym sa...

Att haka upp sig på ordet är nästan alltid ett sätt att flytta fokus från sakfrågan. Demokrati betydde från början en röst till varje fri man i Athen, men inte till kvinnor eller slavar. Genom att människor fyllt det med en ny och bättre innebörd har vi kommit dit vi har idag. Inte genom att förkasta ordet demokrati.

Feminism för mig betyder ett arbete för jämställdhet mellan män och kvinnor. Ordet står för någonting som är för kvinnor och för män. Men mot kvinnoförtryck, vilket kan ske från såväl kvinnor som män.

Ordet feminism står däremot inte för ett ökat mansförtryck. Vilket innebär att tantslem inte är feminism, och heller inte oskicket att kalla män för vandrande dildos.

Fredrik Lindholm sa...

Sådan är väl den genomgripande radikalismen -den äter sina egna barn. Se den utmärkta filmen Equilibrium med Christian Bale