Jag kommer på mig själv gång på gång att vara en riktig stenåldermänniska när det kommer till könsroller. Jag bara myser när min pojkvän tar av sig tröjan för att drar stockar och gräver så han blir helt svettig, lika mycket myser jag när jag får gå in och laga mat till honom. Jag hatar mig själv när jag känner såhär, ändå kommer det över mig allt för ofta. Frågan är bara om det här är helt naturligt eller nått jag fått inslaget i huvudet sen jag var liten?
Jag vägrar att tro att det är min lott i livet att laga mat och snyta barn, men måste ju erkänna att det ibland känns självklart att ropa på killen när det är nått fel på datorn. Jag vet inte hur stor skillnad det är på en killes och en tjejs hjärna men att det skulle finnas en laga-mat-gen hos mig och en data-gen hos Andreas kan jag bara inte tro. Men det finns uppenbarligen en vilja att komplettera varandra och inta olika roller. Måste se till att inte mina barn inte blir lika hjärntvättade som jag verkar vara .
Läskigt det här med att vara nykär, hoppas jag snart vaknar upp ur min stenålderspsykos. Tillsdess ska jag njuta av att vara en flickig flicka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hav förtröstan. Jag strök min killes skjortor första tiden. Vill då i sammanhanget påpeka att jag inte ens stryker mina egna kläder... Det gick över. Han tyckte det var så pinsamt...
Annars tror ju jag på att göra det man trivs med och skita i könsrollerna, även om det man mår bra av råkar sammanfalla med - i ditt fall - den kvinnliga. Det är i alla fall vad jag menar med jämställdhet. Inte millimeterrättvisa och inte att man ska byta arbetsområden bara för att.
Monica
http://rolfner.se/blog
Har vi inte alla varianter av sidor innom oss?
Ibland vill jag vara den matcho med tjejen, men ibland vill jag vara killen som ligger med mitt huvud i hennes knä, och ibland vill jag att allt ska lika på alla sett...
Det är väl det som är problemet med feminismen. Att feministerna bestämmer att det skall vara på ett visst sätt. Jag fattar inte varför det skulle vara fel i att laga mat åt sin kille, eller fel i att njuta av att se honom jobba med bar överkropp. Får feminister inte ha känslor? Skall man styra, kuva och nagga allt i kanten i feminismens namn? Jag tycker varken om feminism eller politik. Jag älskar den fria DJURISKA människan, den människa som pissar på trottoarkanten för att hon KÄNNER för det!
Anonymous - hur skulle det vara om alla pissade på trottoarkanten? Trevligt samhälle?
Skicka en kommentar