Kan ju inte låta bli att kommentera valet lite och vad jag tycker om insatsen partierna och partiledarna gjorde i valrörelsen. Naturligtvis väldigt oobjektivt och helt utifrån mitt tycke och smak.
Vänsterpartiet: Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag har väldigt svårt för socialism och kapitalism. Vanligtvis brukar jag ha väldigt svårt för Lars Ohly också men jag tycker faktiskt att han var bra i utfrågningarna. Vänsterpartiets största styrka tycker jag är att de har en tydlig vision och ideologi, de framstår ofta som väldigt engagerade. Tyvärr är människor från ung vänster de mest otrevliga man debatterar mot, de anser verkligen att alla i de borgerliga ungdomsförbunden är överklass ungar.
Socialdemokraterna: Deras största problem var Göran Persson som jag inte tycker gjorde någon bra valrörelse, fast han har ju en relativt hög lägsta nivå. Klart att han är en skicklig politiker men framstår som självgod, arrogant och bufflig. Sossarna klarade inte av att leverera några drömmar och visioner utan bara ”det är perfekt som det är”. De håller krampaktigt fast vid att locka med bidrag. Ju längre valrörelsen gick ju mer stod det klart att de gick mot en förlust. Persson borde ha lagt ner stoltheten och presenterat ett regeringsalternativ tillsammans med vänstern och miljöpartiet. Naturligtvis blev det en oerhört tung förlust, ingen ska förlora i en högkonjunktur.
Miljöpartiet: Jag älskar Maria Wetterstrand, hon är en förebild för mig. Hon lyckas med något många kvinnor inte klarar av, hon blir aldrig pipig och pladdrig hur engagerad hon än blir utan talar lugnt och tydligt med pondus i rösten. Peter Eriksson däremot låter osäker och intar ofta försvarsställning. Miljöpartiet vinner alltid på att det är Maria som tar debatterna eller utfrågningarna. Det är roligt att träffa miljöpartister när man kampanjer lokalt, de uppfyller ofta alla fördomar man har mot partiet. Jag tror miljöpartiet vann mycket på att miljöfrågan fick ett litet uppsving på slutet av valrörelsen.
Centerpartiet: Maud Olofsson var verkligen bra i alla debatter och utfrågningar, även om hon tyvärr blir lite väl käck och ettrig ibland. Hon är bra på att vara personlig och ta exempel från det egna livet. Hon utstrålade självsäkerhet! Förslaget om ungdomsavtal tror jag tyvärr inte riktigt gick hem, att vi ökade hörde inte med det här omskrivna förslaget. Centerpartiets framgång var en Maud effekt och partiets förmåga att lyfta fram drömmen om Sverige.
Folkpartiet: Deras valrörelse kommer ju att bli ihågkommet med ordet dataintrång. Dessutom känner jag att folkpartiet är det parti som haft minst inflytande i alliansens politik. Lars Lejonborg tycker jag är direkt dålig och deras hårdare-tag-profil är pinsam. Egentligen är folkpartiet ett parti med många bra tankar och idéer och många duktiga politiker men det kom inte fram det här valet.
Kristdemokraterna: Göran Hägglund blev utsedd till valets vinnare av 4an och jag kan bara hålla med. Han framstår som duktig och dessutom som en riktigt skön kille. Kul, eftersom han innan valet var Sveriges mest underskattade politiker. Men jag kan inte bortse från deras hemska HBT-politik, där tycker jag inte att Göran har några argument mer än att de är riktigt rädda för förändringar och perverst fixerade av kärnfamiljen. De vinner mycket på att vara ett parti som faktiskt har en familjepolitik som företräder vad många familjer faktiskt vill.
Moderaterna: Naturligtvis valets vinnare. De nya moderaterna gjorde succé, precis som Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt var som bäst på det Persson var som sämst på, att verka ödmjuka inför uppgiften som statsminister. Moderaterna lyckades bli huvudalternativet i alliansen, de tjänade mest på den stora enigheten partierna emellan.
//Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar