Gräsklipparen

Jag och Hilma var nyss ute och klippte gräset i det härliga höstvädret. Hilma provade sina nya hörselskydd. //Lisa

Viktigaste feministfrågorna för alliansen

Sluta omyndigförklara kvinnor

Jag vill aldrig se lagar och regler som bygger på att kvinnor själva inte klarar av att göra sina livsval för att de då hamnar i kvinnofällor. Om någon vill vara hemma med sina barn är det ett lika aktivt och ok val som att arbeta. Det viktigaste är att män också har samma möjlighet till det valet.

Arbeta för mer kvinnligt företagande

Ett avdrag för hushållsnära tjänster är ett bra förslag som säkert kommer att ge oss många kvinnliga företagare. Öppna upp för privat sjukvård och skola är ett annat. Varför ska just de oråden många kvinnor arbetar med ses som något där man inte får tjäna pengar? Kan det vara för att kvinnor inte ska tjäna pengar, utan gärna vilja städa och vårda av ren omtänksamhet.

Krafttag mot våldet mot kvinnor

Jämställdhet måste börja hos barnen, alla förskollärare och lärare ska vara utbildade i jämställdhetsfrågor och inget barn ska redan på dagis tvingas in i könsroller. Redan i skolan måste det vara nolltolerans mot killar som kallar tjejer hora och fitta. Alla sexuella handlingar ska bygga på samtycke, det är inte för mycket begärt att man vet att den man har sex med vill ha sex. Använd hela straffskalan vid våldtäkt. Stärk kvinnojourerna. Ge män som slår vård. Här finns massor, återkommer säkert i ämnet.

Lika lön

Arbetsgivare som ger kvinnor mindre betalt än män som gör samma arbete ska kunna dömas i opartiska domstolar för lönediskriminering. Det ska var riktigt dyrt att diskriminera.

Feministisk utrikespolitik

De största jämställdhetsproblemen finns inte i Sverige utan i andra länder. Sverige ska alltid stå upp förmänskliga rättigheter och alltid fördöma all typ av kvinnoförtryck. I EU har Sverige en viktig roll att spela i jämställdhetsfrågorna. Kvinnor som lever i länder där abort är förbjudet ska få komma hit och utföra aborter. Kvinnor har rätt att fly till Sverige om de lever i länder där de förtycks pga. av deras kön.


//Lisa

Jämställdheten – Frågan som försvann

Ett tag trodde jag att jämställdhetsfrågan skulle bli valets stora fråga. Feministiskt initiativ startades och alla slipade på argumenten för att vinna kvinnoröster. Jag och några andra startade upp ett feministiskt nätverk i centerpartiets ungdomsförbund för att arbeta med jämställdhetsfrågorna så att vi skulle kunna dominera i frågan. Men icke, inte blev det någon stor fråga inte.


På sin höjd fick statsministerkandidaterna frågan om de var feminister. Göran var visst det, fast han knappt kan tala om kvinnor utan ett överlägset leende. Fredrik var det inte, och inte ifrågasattes han särskilt mycket för det.

Kvinnor slås ihjäl av män, kvinnor tjänar mindre än män, kvinnor finns inte på lika högt uppsatta positioner i samhället, jag skulle kunna räkna upp mycket. Detta sker i dagens Sverige och drabbar alla, men ändå är det ingen jättestor fråga. Varför?

Jag tror få känner sig hemma i hur feminismen framställs i media. Ingen vill förknippas med FI:s knäppa förslag om jämställdhetsskatter och att flickor ska få heta Sune. Alla familjer är livrädda att feminister ska komma och peta i hur de ska dela upp föräldraledigheten. Få vill att det ska kvoteras och tvingas. Få vill klassas till det svaga könet, eller för den delen till det könet som slår.

Man måste nog anta att anledningen till att jämställdhetsfrågan inte är större just nu är att många kvinnor anser sig leva ett jämställt liv. Jag tycker inte det ska ifrågasättas så mycket, människor har rätt till den uppfattningen och det är fantastiskt att många känner så. Jag kan själv bli så arg när exempelvis vänstersidan talar om kvinnofällor när det gäller vårdnadsbidraget. Som om kvinnor inte kan göra egna val, det är mer ojämnställt att anse att kvinnor behöver en förmyndare i staten som vet vad som är bäst.

Men framstegen får inte göra oss nöjda. När man väl talar lite mer ingående med människor märker man att det faktiskt finns många problem alla blir lidande av. Få kvinnor vågar exempelvis gå hem själva på natten. Ingen tycker det är ok med kvinnovåld. Alla håller med om att löneskillnader inte tillhör år 2006. Så visst finns det kvar att kämpa för.
Nu måste frågan upp på agendan. För att låna ord av en man jag sällan lånar ord av: Vi blir aldrig nöjda.


//Lisa

Fräcka Persson

Göran Persson tycker att den nya partiledningen för socialdemokraterna ska vara beredda på att ta över regeringsmakten innan 2010. Han tror att det är mycket möjligt att alliansen inte klarar sitt uppdrag. Han anser att alliansen är virriga och okunniga.

Han är inte så lite fräck! Han är inte den som gratulerar den nya regeringen direkt.
Läs mer här.

//Lisa

Alla politiker är inte skandalgubbar!

Nya avslöjande om spionskandalen i folkpartiet och imorgon börjar rättegången mot Anna Sjödin. Jag orkar inte läsa, orkar inte bry mig. Tycker bara att medias perversa intresse för politikerskandaler är sorgligt. Människor tror att alla politiker är skitstövlar.

När man möter nya människor och berättar att man arbetar med politik ser de genast jävligt tveksamma ut. De tre reaktionerna är att…

…det låter ju tråkigt.

…du ser inte ut som en politiker.

…du är förmodligen en maktgalen idiot som bara vill lura folk.

Media gör ju allt för att spä på människors politikerförakt och få dem att tycka politik är helt ointressant. Inte konstiskt att folk reagerar så här. Det tråkiga är att alla vi som är inne i den politiska världen vet hur många fantastiska människor som finns här. Massor med engagerade människor som brinner för att göra världen till en lite bättre plats. När får vi läsa om dem?

//Lisa

Maktskifte 2010 ser fram mot mer A-kassa

Bloggen maktskift 2010 har visst redan sett dagen ljus. Kul att notera deras beskrivning av bloggen. ”Här får alla plats och utrymme som anser att borgarnas styre är ett ohållbart styre.”
Här ger man inte det nya chansen inte, för inte kan borgarnas styre redan blivit ohållbart.

Men ska man skratta eller gråta när man läser sidans banner. Ja A-kassan är verkligen den viktigaste frågan. Inte att folk får jobb eller så, inga nya idéer eller drömmar. Sen måste jag fråga om Persson, Ohly, Eriksson eller Wetterstrad gått på A-kassa?
//Lisa

Få fastnar i låga löner

Svenska näringsliv släppte idag rapporten "Myten om lönebildningens förlorare". Där slår de fast att väldigt få fastnar i en låg lön. Istället klättrar de flesta snabbt uppåt i lönekedjan. Enligt rapporten är det den lilla grupp som ligger kvar med låga löner riskerar att bli förlorare om minimilönerna blir högre.

Rapporten visar att endast en tredjedel av de med lägst löner inte fått löneökning inom ett år. Efter sex år har andelen krymp till åtta procent. Detta är intressant då det ofta låter på fackförbunden som att det är samma människor som tjänar minst, år efter år. När det inte är samma personer som har de låga lönerna menar Björn Lindgren som skrivit rapporten att minimilönerna bör frysas, folk klättrar ändå oftast snabbt upp i lönekedjan. Istället leder bara höjda minimilöner till högre trösklar på arbetsmarknaden.

Detta låter för mig som självklarheter. LO har naturligtvis redan gett mothugg och håller inte alls med. Klart de inte gör det, de brukar inte bry sig så mycket om människorna utanför arbetsmarknaden. Kan inte låta bli att citera ung vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson i valrörelsen ”Problemet är inte att företag inte har råd att anställa, de är rikare än någonsin”. Har man inställningen att företag har hur mycket pengar som helst och bara skiter i att anställa är det klart att man alltid kan skrika på höjda löner. Men jag tror att det är viktigare att få in de hundratusentals människor som står utanför arbetsmarkanden.


//Lisa

Barn bränner förskolor

En flicka och två pojkar i 15-16 års åldern är misstänkta för dagisbränderna i Skövde. Vad har hänt med dessa ungar som gör att de gör något sådant?


//Lisa

Lisa i lingonskogen

Idag var hela familjen ute i skogen och plockade lingon till lingondricka. Så gott. Såg massor med kantareller som jag måste upp i skogen och plocka imorgon. Lilla Hilma var med på pappas rygg i nya sjalen.
 

Det sorgliga med SD

Det är med stor sorg i hjärtat jag ser Sverigedemokraternas valframgångar. Några anledningar att sörja:

1. Främlingsfientliga människor får inflytande: Allt annat snack än att sd är främlingsfientliga är skitsnack. Att vi har människor med denna människosyn som förtroendevalda är sorgligt.
2. Väljarnas oansvar: Självklart har alla rätt att rösta som de vill MEN jag har rätt att kommentera det. Det är väldigt sorgligt att folk inte mer ingående granskat sd och tagit reda på vad de verkligen vill. Dessutom är de knappast så intresserade av andra frågor än att skicka iväg invandrare, mer än så kan man väl kräva av ett parti.
3. Hat föder hat: Det enda sd kommer att göra i invandrarfrågan är att skapa motsättningar mellan människor och få invandrare att känna sig mindre välkomna. Detta leder knappas till ett bättre samhälle.
4. Hela etablissemangets oförmåga att bemöta: Taktiken att inte bemöta sd måste väl nu äntligen bevisats inte fungera. Det är dags att sluta vara rädda och visa att vi har de bästa argumenten.

//Lisa

Fredrick och Annie

Fredrick Federley och Annie Johansson är två nya, unga riksdagsledamöter för centerpartiet. Dessutom två vänner till mig. Oj vad ni är värda att komma in, bra kämpat! Ni kommer bli viktiga i arbetet för ett liberalare Sverige.


//Lisa

Tankar om valet

Kan ju inte låta bli att kommentera valet lite och vad jag tycker om insatsen partierna och partiledarna gjorde i valrörelsen. Naturligtvis väldigt oobjektivt och helt utifrån mitt tycke och smak.

Vänsterpartiet: Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag har väldigt svårt för socialism och kapitalism. Vanligtvis brukar jag ha väldigt svårt för Lars Ohly också men jag tycker faktiskt att han var bra i utfrågningarna. Vänsterpartiets största styrka tycker jag är att de har en tydlig vision och ideologi, de framstår ofta som väldigt engagerade. Tyvärr är människor från ung vänster de mest otrevliga man debatterar mot, de anser verkligen att alla i de borgerliga ungdomsförbunden är överklass ungar.

Socialdemokraterna: Deras största problem var Göran Persson som jag inte tycker gjorde någon bra valrörelse, fast han har ju en relativt hög lägsta nivå. Klart att han är en skicklig politiker men framstår som självgod, arrogant och bufflig. Sossarna klarade inte av att leverera några drömmar och visioner utan bara ”det är perfekt som det är”. De håller krampaktigt fast vid att locka med bidrag. Ju längre valrörelsen gick ju mer stod det klart att de gick mot en förlust. Persson borde ha lagt ner stoltheten och presenterat ett regeringsalternativ tillsammans med vänstern och miljöpartiet. Naturligtvis blev det en oerhört tung förlust, ingen ska förlora i en högkonjunktur.

Miljöpartiet: Jag älskar Maria Wetterstrand, hon är en förebild för mig. Hon lyckas med något många kvinnor inte klarar av, hon blir aldrig pipig och pladdrig hur engagerad hon än blir utan talar lugnt och tydligt med pondus i rösten. Peter Eriksson däremot låter osäker och intar ofta försvarsställning. Miljöpartiet vinner alltid på att det är Maria som tar debatterna eller utfrågningarna. Det är roligt att träffa miljöpartister när man kampanjer lokalt, de uppfyller ofta alla fördomar man har mot partiet. Jag tror miljöpartiet vann mycket på att miljöfrågan fick ett litet uppsving på slutet av valrörelsen.

Centerpartiet: Maud Olofsson var verkligen bra i alla debatter och utfrågningar, även om hon tyvärr blir lite väl käck och ettrig ibland. Hon är bra på att vara personlig och ta exempel från det egna livet. Hon utstrålade självsäkerhet! Förslaget om ungdomsavtal tror jag tyvärr inte riktigt gick hem, att vi ökade hörde inte med det här omskrivna förslaget. Centerpartiets framgång var en Maud effekt och partiets förmåga att lyfta fram drömmen om Sverige.

Folkpartiet: Deras valrörelse kommer ju att bli ihågkommet med ordet dataintrång. Dessutom känner jag att folkpartiet är det parti som haft minst inflytande i alliansens politik. Lars Lejonborg tycker jag är direkt dålig och deras hårdare-tag-profil är pinsam. Egentligen är folkpartiet ett parti med många bra tankar och idéer och många duktiga politiker men det kom inte fram det här valet.

Kristdemokraterna: Göran Hägglund blev utsedd till valets vinnare av 4an och jag kan bara hålla med. Han framstår som duktig och dessutom som en riktigt skön kille. Kul, eftersom han innan valet var Sveriges mest underskattade politiker. Men jag kan inte bortse från deras hemska HBT-politik, där tycker jag inte att Göran har några argument mer än att de är riktigt rädda för förändringar och perverst fixerade av kärnfamiljen. De vinner mycket på att vara ett parti som faktiskt har en familjepolitik som företräder vad många familjer faktiskt vill.

Moderaterna: Naturligtvis valets vinnare. De nya moderaterna gjorde succé, precis som Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt var som bäst på det Persson var som sämst på, att verka ödmjuka inför uppgiften som statsminister. Moderaterna lyckades bli huvudalternativet i alliansen, de tjänade mest på den stora enigheten partierna emellan.

//Lisa

Filippa är bara för perfekt

Kollade på nyhetsmorgon på 4an på morgonen och Filippa Reinfeldt var gäst. Hon är så där avundsvärt perfeket. Smart, trevlig och vacker. Tänk den som orkade vara det. Jag skulle velat sett Filippa som statsminister.

//Lisa

Nystart - Lisa is back

Nu ska det allt börjas bloggas igen! Min blogg har fått ett ansiktslyft med en riktig egobild och allt. Det ska bli kul att sätta igång ammningshjärnan och börja få lite kolla på läget igen.

Sen sist har det hänt två stora saker:

1. Jag har blivit mamma till en liten Hilma! Hon föddes på midsommarafton. Hur kul och underbart som helst och allt går så fantastiskt bra.
2. Vi har fått maktskifte i Sverige! Spännande! Jag tog lite ledigt från mammaledigheten och kampanjade veckorna innan valet, med Hilma på släptåg. Jättekul att få ta lite debatter och träffa folk. Jag kände på mig att det skulle bli maktskifte och att det skulle gå bra för centerpartiet. Man märkte på människor att det var dags för något nytt.

//Lisa